photobe

Så jaop. Exempel på musik från min spotifylista. Det var för svårt att välja ut dom, så jag satte på shuffle & tog därifrån haha!

Jag är ganska nöjd i alla fall, måste jag säga.

Något som gör mig glad är vänner och familj!

Cheesy maybe, som allt annat jag skriver här men seriöst. Jag blir så himla glad när jag tänker på allt jag ändå, vilka vänner jag har & alla minnen tillsammans med dom.

Just nu känner jag, som en av mina sånglärare sa till mig för ett tag sen "don't worry, be happy säger jag!" på lite sådär smålänsk dialekt eller nåt, jag är inte bra på att placera dialekter..

Och musik får man väl inte glömma..men det är ju typ samma sak just nu känner jag, tihi!

Vi är fem stycken (inklusive mig) i min familj, och jag tycker om varenda en haha!

Jag är stora systern i familjen, alltså den största (MOWHAHAHAHA) & på bilden ovanför ser ni Tim, som fyller 12 i sommar, och Hanna, som fyller 15 (i sommar hon också..)...det var jobbigt att skriva det. Jag erkände precis att min syster snart blir byxmyndig. Fy bubblan.

Men aja. De är dom jag kan vara sjukt sur på, men samtidigt få dåligt samvete för det efteråt. De är dom jag kan skratta så jag gråter med också, senast nu idag när vi åt middag - med våra föräldrar.

Jag och min lillebror är rätt lika varann i vårat sätt och vi har samma dåliga humor - oftast i alla fall, eftersom jag är den torraste i planeten (- nja, jag har precis duschat, jag är ganska blöt).

Min syster och jag är väl lite lika varann också, bland annat i utseende har jag hört. Det är oftast hon jag går och lägger mig på och kramar när jag känner mig ensam, även om hon tycker jag är sjukt störig.

Men vi är syskon, man märker det och jag älskar dom otroligt mycket. Dessutom är de jättefina båda två och ganska bäst, efter mig liksom.

Ja, vart tusan vill jag med min framtid & vad vill jag egentligen med mitt liv?

När jag var lite mindre än vad jag är nu, kanske runt tretton år, lite mindre, och folk frågade "vad vill du bli när du blir stor?" så började jag svara att jag ville bli mig själv. Det var många som skratta till och kollade frågandes på mig men nä, jag vill bli mig själv. Och jag tror jag är på god väg, jag känner att jag är mig själv. Jag har hittat mig själv nu de senaste året, tror jag.

Det må vara astöntigt, men så vill jag att min framtid ska se ut.

Jag vill gå min egen väg i livet, vara Rebecca och vara lycklig med det.

Så nej, jag vet inte riktigt än vad jag vill göra efter gymnasiet. Jag vill göra allt, och helst lite till.

Jag vill hålla på med musik, jag vill resa, jag vill vara glad, jag vill vara med de jag tycker om att vara med. Jag vill hitta ett jobb jag är trygg med och älskar, jag vill bli framgångsrik även om jag inte jag vet i riktigt vad än. Fast självklart önskar jag att det blev som något inom musiken.

En mops ska få plats i mitt liv också, kanske en labrador eller något. Vad vet jag egentligen?

Jag har inget vidare svar, men så här är det.

Jag är bara 17 år, jag har många år kvar att leva & många val kvar att ta, och jag väljer att ta det som det kommer.

En sak vet jag dock, och det är att allt kommer att gå bra till slut.

Bloggarna jag alltid klickar in på (när jag väl klickar in på dom...har mina perioder) är;

• Evelinas, hon är min kusin för det första men annars så tycker jag faktiskt att hon är intressant på riktigt..! Hon och hennes familj bor långt ifrån oss så det är väl en anledning till varför jag tycker det är kul att läsa...
• Cecilias, även hon bor en bit ifrån mig, inte lika långt borta som Evelina men ändå. Får reda på massvis med grejer hela tiden, hehe, och det är nog därför hon har den privat (vilket får mig att känna mig speciell - att jag har tillgång till att läsa den).
• Och sist men inte minst (eller är hon minst?) Vera haha, även om hon aldrig uppdaterar så kollar jag alltid. Mohahahaha.

Någonstans jag vill åka är delvis där jag ska i sommar! USA ska bli skitkul att se med egna ögon..längtar tusan!

Sen vill jag till Storbrittanien, så som Irland. Länder som verkar så härliga, och inte bara för att One Direction kommer därifrån. Jag vill se deras natur, deras kultur. Dricka te i teérnas egna land hade inte varit helfel, och det hade det inte varit att se London heller eller gröna Irland för den delen! Det är några resor jag bara måste göra innan jag dör, och helst medan jag är relativt ung, haha. Paris hade varit asnajs också, och eftersom min pappa vill se Egypten någongång vill jag åka dit med honom en vacker dag. Och jag vill gärna åka upp i landet och se hur annorlunda naturen är där jämfört med Malmö.

Jag vill se hela världen egentligen, jag vill åka jorden runt som min pappas kusin gjorde flera gånger om!

Om jag själv bara var gjord eller planterade träd av pengar...

 

Mina tre favorit tv-serier måste nog vara...

• Grey's Anatomy - underbar serie, kan inte få nog. Gaaah. Jag blir helt kär i både serien och karaktärerna...
• Glee - ett program jag följde sjukt mycket ett tag, inte lika mycket längre dock..! När jag kollade på serien när jag var liiiite mindre än vad jag är nu så fick det faktiskt mig att känna mig helt okej. Att även om jag var lite annorlunda jämfört med andra ifrån min förra skola så var jag okej, och programmet gav mig inspiration att fortsätta sjunga!
• Sex And The City - haha, självklart! Jag undrar vilken tjej som inte vill ha sitt liv som en av de tjejerna, alla är så olika men ändå ultrabra vänner. Det är typ så man vill ha det egentligen..!

Nja, ska väl inte säga att jag är sådär jättenöjd med min kropp.

Jag har feta komplex för min mage, men tycker inte jag är särskilt tjock annars liksom..haha, men ibland känner jag mig himla uppblåst och det är väl därför som jag ser mig själv som tjock ibland.

Dessutom tycker jag att jag är alldeles för lång, alltså seriöst, jag känner mig som en jätte jämfört med de flesta & det tär lite på mig självkänsla. Jag har lite sådär hatkärlek för mina vinterskor dessutom, för de är typ 3 centimeters klack och det gör mig ännu längre. Jag är 1,78 meter lång redan och jag är rädd att jag fortfarande växer för jag vill verkligen inte bli längre. Tack gode Gud att mina fötter inte växer med min längd, hahaha. 

Men aja, jag försöker undvika tankar som de när jag är ute bland folk i alla fall.

Min hy är inte alltid jättevacker alltid heller, vilket jag har ärvt men jag har mjuka kinder i alla fall, haha. Och min näsa behöver vi inte ens snacka om...stor näsa.

Nä, men jag trivs alltmer i min kropp ändå, trots det. Och som sagt, jag försöker undvika tankar på min kropp när jag är i skolan, ute med vänner och så, jag vill inte vara den som klagar hela tiden heller så jag måste hålla snattran, för jag klagar redan en hel del. Sen gillar jag ju en del också med min kropp, som mina ben, mina ögon och formen på mina läppar till exempel. Jag trivs ganska bra för övrigt.

Aaaaaaaaaaaaja, mål tills jag dör är att trivas helt och inte bry mig ett skit om vad andra tycker om den heller. (Lite jobbigt pågrund utav jorden snart går under...eller?)

En person som kommit mig närma på kort tid och varför. 

En person jag kommit väldigt nära under det senaste åren är Vera Klingen.

Vi går i samma klass, och i början av gymnasiet trodde jag hon var alldeles för cool för mig, jag våga inte riktigt hälsa och så..särskilt med sina blåa hårtoppar & snygga stil.

Men under "Marching For Love"-konserten förra året stod vi bredvid varann bland altstämman, snackade vi, eller rättare sagt skrattade vi, en hel del tillsammans.

Det var väl då vi börja snacka "på riktigt" och märkte att vi var rätt lika, ganska mycket lika.

Hon är min bästa vän och oftast är det hon jag smsar eller snackar med om det är någonting, om jag inte tycker jag har stört henne för mycket.

Hon tycker nog att jag är jättestörig, i stort sätt hela tiden, och vi kan ha våra smågnabb men jag vet att det löser sig.

Vera är en av mina allra bästa vänner, hon är hon och jag älskar henne för det.

 MINIBILDBOMB JAAAO

Min favoritplats av alla tider är helt klart stugan i Värmland, Prinstorp!

Där åkte vi, min familj, varje sommar och oftast en gång på vintern också.

Dessutom var det där Sonja, pappas moster, bodde. Och Sonja var en sån oroligt fin person som man inte kunde göra annat än att älska.

Det var där man tog lugnt, där man inte hade någon teckning på mobilen, där man inte hade någon granne synlig. Man bodde i skogen liksom.

Jag älskade att vara där och jag saknar det redan.

Eftersom Sonja dog förra sommaren var vi tvungna att sälja stugan, den var alldeles för långt bort för att vi skulle kunna ta hand om den, och sålde den gjorde vi denna sommaren.

Jag kommer ihåg hur tom jag kände mig när vi körde igenom skogen, påväg hem sen igen.

Jag saknar Sonja galet mycket, och strax efter huset.

Allt med det stället.

Hmm.. Ja. Vart ska man börja? Haha.

Jag vet inte, jag tror inte riktigt jag har upplevt den där "kärleken" direkt men jag tyckte om en person väldigt mycket förut.

Min första riktiga pojkvän var Victor, och han kommer jag ihåg genom att vi gick på samma skola.

Just då, när vi gick i samma skola, så snacka vi ungefär aldrig, han var dessutom ett år äldre än mig och verka lite så..cool, typ. (Haha, jag har alltid varit astöntig..har säkra källor.)

Men höstterminen då jag börja nian, så fråga en kompis till oss båda om jag ville spela fotboll, vilket även Ida skulle, så jag tacka ja, det blev bara vi fyra just då och det var väl då vi börja snacka.

Vi alla träffades under den kvällen, plus två andra och vi två snackade en hel del, det sluta med att jag fick hans nummer.

Jag blev intresserad, han var sjukt snäll och han såg bra ut, jag ville lära känna honom.

Vi träffades en kväll hos honom, och jag kan väl säga att jag kom hem som ganska lycklig. Jag kunde inte tänka klart heller och jag minns hur blodet pumpade för jag var så nervös.

Jag tyckte om honom jättemycket, på riktigt, men våga inte visade ifall han inte kände samma sak. Och jag tror att det var nog lite därför allt "sprack".

Men det var fint där ett tag. Vi blev tillsammans. Men det ändrades ganska snart, och jag blev ledsen. Ganska mycket ledsen, besviken. Och jag trodde jag förlorade min enda chans för någon sorts kärlek.

Jag tänker inte gå in på detaljer direkt, men jag kan säga att jag har både minnen som gör mig gott och ont, men jag tror att jag är ganska glad det blev som det blev.

Nu, när jag ser tillbaka på det, så vet jag ju att det nog inte var ett förhållande jag ville ha och idag har vi båda växt på våra egna håll.

Jag är lyckligare nu än någonsin då, och det tror jag att han också är.

Åh, så svårt.. Jag vill träffa många!

Jag vill träffa familjen Andersson från Järna, jag vill träffa Niall Horan, Louis Tomlinson, Harry Styles, Zayn Malik & Liam Payne (hahaha, oh suprise va!?), vill träffa Cissi från Kristianstad, jag vill träffa min mormor, & Lovan..

Omöjligt att välja en, men om jag skulle välja för just nu (inte för att jag inte vill träffa henne annars, för det vill jag!) så måste det nog bli Ida precis över gatan, det är kväll och jag är på kramishumör just nu och hon är världsbäst på att mysa, hon borde få medalj, tihi!

Ja, jag har väl en del, några fåniga, några djupa. Här är två i alla fall, hah!

 - Jag är rädd för fåglar. Särskilt om de sitter i träd eller på lyktstolpar. Jag är asrädd för att de ska skita på mig. Det är något annat också, eftersom jag är rädd för min systers underlat, men jag vet inte vad. Sabina, som fågeln heter, är annars väldigt fin att titta på!

 - Ensamhet. Jag är jätterädd för att bli helt ensam. Inte så att jag inte kan vara hemma själv, jag klarar av mig själv ganska bra. Mest för att jag har blivit tvingad till det i ung ålder, men jag vill aldrig stå ensam utan någon och bli bortglömd. Mycket har hänt, mycket kommer hända men jag vet ändå att jag aldrig blir ensam på riktigt, familj & nära vänner som jag har nu, vet jag att de aldrig lämnar mig. Jag ska bara lita på det liksom.

Yes, det var väl det jaaaaaoooo!

• Jag går andra året i gymnasiet och är riktigt stressad över vad jag ska göra efteråt.
• Estet - musik är inriktningen, så man kan säga att jag är rätt så intresserad av musik, haha.
• Och jag har en dröm om att bli något inom musiken som äldre, tror dock att jag är chanslös och jag vet inte riktigt vad jag ska göra åt saken...
• Jag har ett ganska stort komplex över min mage, blir aldrig någonsin nöjd och ibland känner jag mig sjukt tjock.
• I sommar ska jag åka på en roadtrip igenom USA vilket kommer bli apkalas! Jag har drömt om den resan ett bra tag nu.
• Jag älskar mina musiklektioner i skolan, förutom gehörs och musiklära som kan ta sig någonstans.
• Mitt piano har blivit en av mina finaste föremål jag har och det är typ där jag släpper allt jag har i huvudet och bara spelar/sjunger.
• Mina föräldrar var 26 & 27 när de fick mig, en bra ålder för ett första barn tycker jag faktiskt!
• Hela min familj är intresserade av fotboll, spelar/tränar det och därför blir jag typ själv hemma varje helg för de har matcher/träningar. Så ja..forever alone.
• Jag kan vara väldigt blyg men ibland inte. Det är svårt det där, men det beror på hur jag mår från dag till dag...

Eftersom jag är galet tråkig så tänker jag göra en lite sån "30 dagarslista" så jag håller igång lite med skrivandet och så.

Kan dock inte lova att det blir bra eftersom det är den jobbiga tiden i skolan nu, med olika prov i olika ämnen.

Men det ska bli gjort, lovart!