alltid samma övertänkande
Jag känner dig inte.
Inte ens lite.
Jag vill, men samtidigt så vågar jag inte göra något speciellt i din närvaro.
Egentligen skulle jag väl helst av allt ha dig här bara.
Du är så fin.
Och när du kollar på mig, på nåt vis som får mig att känna att du verkligen kollar på mig, så vet jag inte om jag bara inbillar mig eller inte.
Men jag är ganska bra på att inbilla mig.
Jag önskar du kunde bevisa mig att jag har fel.
Att jag har fel om att jag alltid kommer vara ensam, att jag inte är bra nog och att jag är älskvärd.
Jag hoppas tvåan kommer ge mig nåt som jag inte varit med om innan.
