and hold me tight
Vi sitter i sängen tillsammans.
Jag sitter i ditt knä medan du kramar mig hårt.
Där sitter vi stilla och tysta.
Jag gråter. Din tröja blir bara blötare och blötare.
Jag klarar det inte mer.
Ingenting är som det borde vara.
Du är för bra för mig.
Det säger jag om och om igen.
Du är det allra bästa i mitt liv, och just därför är jag rädd.
"Jag vill inte leva längre. Det enda som håller mig i liv är du. Vad händer om du lämnar mig? Jag klarar inte av något längre. Och varje dag tvingas jag klistra fast ett leende på mina läppar, och det gör ont. För ont."
Jag har hållt inne det för länge och nu kommer allt som om det var stenar som kastades på dig.
Sakta men säkert känner jag hur det hårda taget du har om mig släppa och du säger ingenting.
Jag stelna till och hjärtat slutade slå.
Var det här slutet?
Skulle allt ta slut tack vare mig, för att jag var så deprimerad? Det enda glädjeruset som var i mig, skulle det försvinna för att jag är som jag är? Jag skulle förlora dig för jag var tillräckligt dum i huvudet för att säga något. Klart att du skulle ta åt dig, klart att du inte heller orkar med mig - precis som alla andra, även fast du klarat det längst.
Till slut kollar jag på dig och min blick närmar sig dina ögon.
Jag ser hur dina ögon var vattenfyllda och hur du gör allt för att inte börja gråta. Jag vänder mig bort, sätter mig för mig själv.
"Säg någonting.."
Jag vågar inte kolla in i dina ögon, jag har sårat dig för mycket.
"Hur.."
Tårarna börjar komma igen.
"Hur kan du säga något sånt? Du är min värld. Du är den enda jag vill ha, jag kommer aldrig kunna lämna dig. Aldrig någonsin. Någon gång, i framtiden, kanske du tröttnar på mig och väljer att dra men jag kommer inte kunna göra något sådant. Jag kommer göra allt som står i min väg för att göra dig lycklig och jag kommer göra allt för att inte såra dig."
Jag kan knappt se någonting pågrund av mina tårar.
"Kolla på mig... Du är perfekt precis som du är. När du känner att du måste klistra på ett leende, ring mig. Jag ska försöka göra leendet naturligt. Tänk på mig, tänk på oss. Tänk på att vi snart därefter ska träffas."
Jag kände hur din hand tog i min. En märklig känsla kom till mig. Jag log lite snett mot dig och du torka mina tårar.
"Du är allt jag vill ha."
Jag vet att allt kanske inte kommer förbli så här, men just nu är det han jag behöver.
Och han vill ha mig tillbaka, han vill göra mig lycklig.
Jag kommer bli bättre.
Bild: we♥it
Give me love.
Jag kände hur du andades i min nacke.
Trötta, djupa andetag.
Jag försökte vända mig om men jag var fast i ditt grepp runt min midja så jag valde att ge upp.
Det var dags att vakna, även för en söndag, men jag ville inte väcka dig.
Jag förstod att du hade sovit dåligt under natten och ville därför låta dig sova ut.
"Allt är perfekt nu."
Vi låg där så fridfullt, utan några bekymmer om vad som komma skall.
Du är egentligen alldeles för underbar för mig men just då så brydde jag mig inte.
"Han är min" tänkte jag och log. "Han är min och jag ska göra allt för att behålla honom."
Jag kände hur du rykte till och hur du suckade lättat.
Du kramade mig en aning hårdare och viskade något i mitt öra.
"Good morning sweetheart."
Jag skrattade lite för att du ville vara precis som mannen i filmen vi såg kvällen innan.
Du sträckte fram ditt huvud för att sedan kyssa mig lätt på kinden.
Jag vände mig om för att besvara kyssen men blev distraherad av dina morgontrötta bruna ögon.
Efter några långa sekunder tog du tag i mitt huvud och kysste mig passionerat.
"Allt är perfekt nu" sa jag högt och log mot dig. "Precis allt."
Bild från weheartit.
