my love
Imorgon är sista dagen i skolan på ett tag.
Nu kan jag inte sova.
Och den enda jag kan krama just är kudden min.
Godnatt.
every night is another story
Allt står på paus idag.
Usch.
Imorgon ska jag till skolan hur jag än mår.
wiiiiiiie.
10 dagar till soooooommmarlov
just the truth
Jag vill gärna gå i skolan varje dag, typ dygnet runt. Men då ska det ju helst vara utan läxor och en massa krav. Även om det typ är det som är meningen med gymnasieskolan.
Men det är i skolan jag mår bäst & där jag har folk som jag tycker om som också tycker om mig. För en gångs skull.
helst av allt skulle jag vilja gömma mig och aldrig bli hittad igen
Pallar inte.
Ge mig mitt sommarlov.
Även om allt kommer vara detsamma.
Då kan jag sova bara för jag har tråkigt utan att känna mig dålig efteråt.
Men helst av allt skulle jag vilja gömma mig och aldrig bli hittad igen, just nu ska jag väl säga.
Versus, du är underbar även om jag är långt ifrån det själv och att jag är en idiot.
TAGGA FRILUFTSDAG IMORGON, JAO.
känslor är jobbiga
Jag skulle vilja ha någon att krama om. Just nu. En som man kunde pussa på lite också. Nä, det hade jag inte sagt nej till.
Måndag i ett nötskal.
Snart kommer ett "riktigt" inlägg med en massa bilder från långhelgen.
word
"Ladies, just because you meet someone that's a lesbian or bisexual, it does not mean they want to fuck you and are going to fall in love with you. Lesbians and bisexuals aren't whores who would fuck any female. And guys, calm down, just because he's a homosexual does not mean he wants to fuck you up the ass, so stop being a pussy and be a man and talk to the guy, treat him like a human being, he deserves it."
jag vet ingenting
Jag vet ingenting längre, alltså haha.
Åh, jag mår bra men ändå inte.
Jag mår egentligen bra just nu, bara att jag känner mig ful, att ingen vill ha mig och att jag kommer vara ensam i mitt liv framöver (gått så långt att jag till och med har planerat mitt liv som en gammal ensam tant).
Men jag har faktiskt världens finaste, bästaste & vackraste vänner.
Jag har alltid varit den känslige, den som tänker galet mycket och den som kan överreagera som tusan men att ni orkar med.
Jag mår bra tack vare er. Tack för att ni är ni och ingen annan.
Älskar er.
Puuuuuuuuuuss&godnatt.
Nu ska jag vara glad på heltid, u like?
allt jag tänker just nu
Jag vet att jag är fett löjlig men detta är något av det jag har haft i huvudet de senaste månaderna, taget ifrån bilder från tumblr.
Och nu känner jag att jag måste sluta eftersom annars går det för långt.
Jag ska snacka med någon, jag bara vet inte var och när.
Skolan är där jag mår bäst ändå, när jag väl kommer dit. Tack vare fina vänner, och skratt som jag själv gör.
Jag mår bra, men ändå inte, förstår ni? Längst där inne så vet jag att jag kan må bra, det är bara att jag tänker för mycket ensam. Men snart blir det bättre, har redan gjort framsteg. Jag vet ingenting just nu.
HEJDÅ.
varför vill du stå med mig i regnet?
Jag vill inte visa mig svag för någon.
Ibland kan jag berätta för någon men aldrig riktigt till fullo.
Men jag ska aldrig låta dig få se mig svag, för jag gråter bara i regnet.
nobody said it was easy, no one ever said it would be so hard
Ingen sa att det var lätt, ingen sa att det någonsin skulle bli så svårt.
Det är så livet är. Livet är inte förutsägbart, det är inte som allt borde vara.
Det finns inga mallar.
Livet kommer inte med några försäkringar med att det här kommer hända någon gång i ditt liv.
Du bestämmer vad du gör med ditt liv.
Om du vill ha en lyckad karriär, om du vill hitta kärlek, om du vill hitta ett botemedel till cancer.
Gör då det.
Det är ingen annan än du som kommer bestämma över det.
Ingen kommer göra val åt dig, utan det är vad du vill.
Man ska ha stora drömmar, man ska kunna drömma stort.
Det är viktigt - att ha det målet - som kanske är galet stort och långt borta men sikta mot det och belöna dig själv på vägen dit.
Ha något som drar i dig.
Aldrig någonsin att någon säger att det kommer bli enkelt men om du verkligen vill kommer du stå kvar och kämpa.
Ibland kommer du undra om vad fan du håller på med och känna att det inte är värt besväret.
Men du kommer fortsätta och känna att det är värt det.
Det kommer kanske ta tid, du kommer kanske behöva ta smällar på vägen till målet, din dröm.
Men håll fokus på målet.
Så nej.
Det kommer inte bli enkelt, det kommer inte gå snabbt, det kommer inte hända av sig själv.
Men det är värt det i slutändan, du är värd det mot dig själv.
Jag ska kämpa & jag kommer lyckas.
Jag själv kommer bestämma vad det innebär med att lyckas.
Jag föddes för att kämpa. Föddes för att bli något. Någon som förändrar på mitt eget sätt, beröra folk.
Det har behövts att jag har tagit smällar, smällar som jag fortfarande har blåmärken och stora sår utav. Vissa ärr som aldrig kommer försvinna.
Men jag kommer klara mig ändå.
Jag ska klara det. För jag vill.
Kritik till texten så är det bara att kommentera.
this is killing me
& this is me..;
sur, ledsen, besviken
Pallar inte sånt här.
& grejen är att jag mår lika jävla dåligt varje gång.
Varför vänjer jag mig inte istället, det är inte direkt första gången det händer.
ingen annan skulle förstå
Jag är tom på ord.
Bajssamma, jag fortsätter som allt vore som vanligt.
Jag orkar inte mer. Ta mig någon annanstans.
Äcklig, ful och tom är vad jag är.
Jag vill känna mig fin och bra som jag är.
Ibland låtsas jag vara det, så bra att jag själv tror på det ibland.
Men sen kommer slaget i ansiktet och allt kommer imot mig igen.
Kolla på mig. Vad är jag egentligen? Just det, ingenting. Ingenting man lägger märke till, ingenting man vill ha.
Jag vill gråta, få ut någonting. Men istället sitter jag stum i ett hörn, i mitt rum.
Vill ha dig, även om du är alldeles perfekt för mig.
Bajssamma, jag fortsätter som allt vore som vanligt.
varje gång är som det första gång vi sågs även om det är över nu
Tysta tårar rusar ner för mina kinder.
Jag kan inget annat än att ligga stilla i sängen och kolla upp i taket.
Inga känslor kvar.
Inget livligt finns inom mig längre.
Jag vill inte hamna där igen.
Vill inte vara ensam ännu en gång.
Var det inte du som skulle få mig att känna mig tillräcklig?
Det är tyst i rummet.
För tyst.
Jag vill skrika men får inte fram något.
Hur blev det såhär?
Jag vill ingenting längre.
Jag stannar i min säng med blöta lakan av alla tårar stirrandes i taket.
