varje gård är en möjlighet, från balkongen

Min drog just nu.
Dör så bra den är.
Sånt här är vad jag behöver.
Särskilt nu när allt går sisådär.
 

du är stark

Forsätt kämpa, Emelie! Du är oerhört stark.
Styrkekramar till dig, och alla runt omkring dig! ♥

natttankar & oroligheter

Vill gömma mig under något gammalt & där ingen kan hitta mig. Nä, sova nu. Det ska jag göra. & lyssna på lite musik, ja.
 

I don't care

Förlåt för såndär jättedålig uppdatering men har försökt att fokusera på skolan, faktiskt.
Audition för musikalen idag, vissa delar gick bättre än andra men jag är ganska nöjd - jag gjorde så gott jag kunde & sången gick bra!
Jag ligger alltså inte och gråter i ett hörn, vilket är gött haha!
Nu vill jag ursäkta alla mina vänner som jag skicka massa paniksms till, heeeehe. Men ja, ni är fina i alla fall.
Nä, nu ska jag kolla lite på mattegrejer & sen gå och lägga mig, så filma trött..
GODNATT!
Förresten, träffa tjejerna Ida & Julia i lördags och hade tjejkväll (me likey) med tacos och skitsnack, så här kommer lite bilder från det. YEAY.

klappar & slag

Alltså... Jag vet inte hur mycket jag har skrivit, pratat & agerat min kärlek till Oskar Linnros!?
Längtar så galet mycket till hans nya album kommer ut, jag lär vara en av de första som har skivan i handen, så fort jag har pengar i alla fall.
Jag orkar inte.
Shiiieeet.
Förlåt för alla flumm/musik/random inlägg just nu, men jag har inget vidare intressant liv..ohyeah.
 

lite pepp på kvällskvisten

Ja, till livet i allmänhet!
För tillfället (haha, "för tillfället" är typ hela tiden, men ändå!) så vill jag bara fokusera på musiken. Jag vill komma vidare, jag vill visa mig. Jag vill bevisa för andra, och mig själv att jag är bättre än vad de tror.
Och det är nog mest för mig själv att bevisa att jag kan. För jag vill kunna.
Jag läste på en blogg, en kille som går på min skola i trean, som var med i musikalen. Han skrev bra & jag blev grymt inspirerad, och motiverad att verkligen satsa på att komma med i musikalen till nästa år.
Musikalen är en stor grej i vår skola. Man söker dit, om man vill, i trean, och man repar hela höstterminen för att sen visa upp allting veckan innan februarilovet. Ett grymt jobb, med andra ord, och storsatsat.
Det verkar som alla verkligen lägger ner sina själar och hjärtan in i det och jag vill så gärna vara en del av det i mitt sista år i gymnasiet.
Om jag tappar det ska jag läsa det förbaskade inlägget igen, för motivationens skull. Jag vill, jag ska.
Jag ska ge allt jag har.
På lovet ska jag försöka lägga mycket av tiden på musiken, både sång, piano & dans (om jag inte åker skidor, vill säga). Och själva teater grejen, som jag inte ens känner att jag klarar av. Men det är dags att pusha sig själv framåt.
Nä, nu ska jag nog spela lite piano, och sen kanske kolla lite på AHS. Börjar inte förrän 10.50 imorgon, wiho!
Ser ju jätteglad & pepp ut, men kan med säkerhet säga att det var i somras..haha!
 

bara....JA

 Det är typ så, ja.
Alfie ♥ haha

för du är bland det finaste jag har


bläääää

Skickade precis in min uppsats om att kinesiska män kommer få det svårt att hitta sig en fruga om tio år eftersom enbarnspolitik & synen på män och kvinnor.
Känns inte alls bra, borde jobbat med det mycket längre än vad jag gjorde.
Kommer väl få typ E, om ens det. Läraren kommer bli lagom glad.
Men jag lämna in den i alla fall...
Det har varit jättefint väder annars idag, och jag njöt med att sluta tidigt, satt i vardagsrummet vid fönstret och tog en liten tupplur där också. Himla mysigt om ni frågar mig. Även om jag borde ha gjort samhälle.
Meeeeeeen. Nu är det helg. Ska försöka sova lite och så, så jag är pigg till nästa vecka.

den enda vägen uppåt nu är ner

Jag vet inte men den här låten kom så jäkla lägligt i tiden, tycker jag.
Jag har precis (precis och precis, jag bestämde mig vid nyår) kommit ifrån ett jävligt mörkt ställe, ett ställe jag ibland tänker tillbaks på och märker hur bra jag faktiskt mår nu.
Enligt mig själv var livet piss och jag kände bara för att ligga i min säng, ligga där tills jag kunde somna för att undvika verkligheten. Jag har mått sämre, men min nyårsafton gjorde mig så himla glad!
Jag dansade tills jag kände att jag verkligen skulle spy, kom hem runt fyra & hade fortfarande samma underbara känsla i mig. Mina vänner har en stor del med det att göra, men ärligt talat så åh. Detta är faktiskt skönt.
Innan har jag sagt likadant, att jag ska börja må bra på riktigt nu - men nu har det känts bra sen nyår. Innan har jag tyckt att jag inte förtjänar att må bra, att jag inte förtjänar något speciellt.
Visst, jag klagar fortfarande på det som går att klaga på, men jag försöker ta mig vidare på ett sätt som jag inte gjorde innan.
Jag vet inte om det har bara med nyårsafton, eller om det har en del att bli lite mogen - men det känns som en bra början.
Jag gråter fortfarande några droppar ibland, jag mår kasst någon dag ibland men jag skrattar också & glad är jag varje dag, försöker se det bra istället för det dåliga oftast.
Detta känns bra, på något sätt att jag inte kan förklara. Det bara är så. Den här texten är så flummig, men ändå.
Men än ljuder trumman och än hörs vår sång,
låt oss gå för långt.
Vi tar ett sista steg, men tittar inte ner.
För du vet
hur dom än försöker ta oss ner på jorden
hur som än vill se oss gå med tunga steg
ska jag göra det fast ingen verkar tro mig
för den enda vägen uppåt nu är ner.


happy valentine's day

Istället för att sitta hemma och klaga för att man är ensam på alla hjärtans dag, eller att man inte har fått någon ros i skolan eller bara att man inte är i något förhållande - varför?
Ja, klart man vill vara i ett förhållande, eller få en ros, som till exempel, men varför klaga för det man inte har?
Jag klarar inte av "åh, alla andra kommer få en ros utom jag" för att få uppmärksamhet och få höra "du kan få en ros utav mig", eller "du är bra ändå!".
Jag själv är trött på att tycka synd om mig själv och jag tycker mitt liv är ganska okej ändå!
Jag har mina vänner, jag har min familj och jag håller på med något jag tycker mycket om.
Så istället för att skriva att jag är forever alone, så får ni räkna ut det själva.
Nu ska jag lägga upp bilder på famous people som jag tycker är riktigt snygga och verkar riktigt härliga.
Awesome people helt enkelt. Den här "listan" blir lång, och den innehåller nog inte ens hälften liksom...
Bilder från: weheartit, tumblr, google

jag önskar

Jag önskar att jag också kan vara så bra.
Ha en sådan talang.
Kunna skriva låtar som faktiskt går att spela upp för folk.
Kunna sätta asballa stämmor på allt och alla.
Men jag övar, försöker övermåla mina andra tankar med övningar till musiken så jag blir bättre på något.
Jag övar, jag försöker, det är väl inte helt omöjligt kanske..?
 

vet att jag lever så fel, så förlåt för idag, imorgon och för igår

Aaaaaaaaaah. Såg en liten film på 30 minuter när Oskar Linnros blev intervjuad av Petra Markgren-Wangler, där han berättar om hur "Från och med du" blev till och han avslöjar att han håller på att göra nytt material till något nytt som kommer ut i vår någon gång. (För er som vill se "intervjun" klickar HÄR.)
Jag tror jag gjorde ett litet glädjeskutt när han sa det, wiiiiiieeee!
Tills vidare lyssnar jag på all sorts musik men särskilt den här...där jag känner igen mig allt för mycket.
 

sådär lite deppsur

Eftersom jag är på depp/surt humör (konstig blandning, jao) och känner för att snacka med någon om det men vet inte med vem så går det ut här istället.
Vissa lärare förstår jag mig verkligen inte på.
Jag menar. Jag vill inte vara den som snackar mest på lektionerna. Ärligt talat har jag aldrig velat vara någon som vill ta någon större plats, i klassrummet (inom musik är det en helt annan grej).
Jag säger något när jag har något vettigt att säga. Annars sitter jag och lyssnar och lär mig.
Jag vill inte vara någon som ses som en sån "som inte gör någonting på lektionerna, inte gör det hon ska".
Jag gör det jag skaKanske inte som alla andra, men varför peka ut en och samma person, gång på gång, särskilt när man märker att personen blir obekväm.
Det känns som, just den här läraren då, vill sätta dit en.
Ärligt talat så var jag glad att ha det ämnet i tvåan, kanske mest för jag hade en underbar lärare i det i nian, men jag tyckte det skulle bli apkul. Istället blev det inget kul alls och jag vill helst inte gå på lektionerna längre.
Jag vill inte bli utpeckad, jag vill inte att folk ska se ner mig, jag vill inte att folk ska se mig som en idiot eller idiotförklara mig.
Ärligt talat tror jag inte det är meningen att lärare ska få elever att må dåligt? Visst, de är där för att lära, & de gör jag, men ändå känner jag mig som en idiotförklarad badboll med noll IQ, och utpeckad som fan.
Jag vet att jag inte är den enda som känner sig så, och läraren gör så hela tiden.
Men åh.

I will patiently wait 'til you're done with this other girl


han är inspiration för mig

“I came to this world with nothing, and I leave with nothing but love. Everything else is just borrowed.”


 

mitt liv i en GIF

Jag är inte deppig. Inte just nu.
Tihihihi.

I'm in love with you and all your little things

"I love Niall’s solo the most

You’ll never love yourself half as much as I love you
You’ll never treat yourself right darling
But I want you to
If I let you know I’m here for you
Maybe you’ll love yourself like I love you oh

It makes me feel that I deserve to be loved even if I’m far from being perfect.

That I should love myself and most of all that I am loved." 


I'm done, I'll give up - I have lost a friend before

But I don't really care anymore.
 

ont


Tidigare inlägg
RSS 2.0