photobe

varje gång är som det första gång vi sågs även om det är över nu

Tysta tårar rusar ner för mina kinder.

Jag kan inget annat än att ligga stilla i sängen och kolla upp i taket.

Inga känslor kvar.

Inget livligt finns inom mig längre.

Jag vill inte hamna där igen.

Vill inte vara ensam ännu en gång.

Var det inte du som skulle få mig att känna mig tillräcklig?

Det är tyst i rummet.

För tyst.

Jag vill skrika men får inte fram något.

Hur blev det såhär?

Jag vill ingenting längre.

Jag stannar i min säng med blöta lakan av alla tårar stirrandes i taket.