den enda vägen uppåt nu är ner

Jag vet inte men den här låten kom så jäkla lägligt i tiden, tycker jag.
Jag har precis (precis och precis, jag bestämde mig vid nyår) kommit ifrån ett jävligt mörkt ställe, ett ställe jag ibland tänker tillbaks på och märker hur bra jag faktiskt mår nu.
Enligt mig själv var livet piss och jag kände bara för att ligga i min säng, ligga där tills jag kunde somna för att undvika verkligheten. Jag har mått sämre, men min nyårsafton gjorde mig så himla glad!
Jag dansade tills jag kände att jag verkligen skulle spy, kom hem runt fyra & hade fortfarande samma underbara känsla i mig. Mina vänner har en stor del med det att göra, men ärligt talat så åh. Detta är faktiskt skönt.
Innan har jag sagt likadant, att jag ska börja må bra på riktigt nu - men nu har det känts bra sen nyår. Innan har jag tyckt att jag inte förtjänar att må bra, att jag inte förtjänar något speciellt.
Visst, jag klagar fortfarande på det som går att klaga på, men jag försöker ta mig vidare på ett sätt som jag inte gjorde innan.
Jag vet inte om det har bara med nyårsafton, eller om det har en del att bli lite mogen - men det känns som en bra början.
Jag gråter fortfarande några droppar ibland, jag mår kasst någon dag ibland men jag skrattar också & glad är jag varje dag, försöker se det bra istället för det dåliga oftast.
Detta känns bra, på något sätt att jag inte kan förklara. Det bara är så. Den här texten är så flummig, men ändå.
Men än ljuder trumman och än hörs vår sång,
låt oss gå för långt.
Vi tar ett sista steg, men tittar inte ner.
För du vet
hur dom än försöker ta oss ner på jorden
hur som än vill se oss gå med tunga steg
ska jag göra det fast ingen verkar tro mig
för den enda vägen uppåt nu är ner.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0